Oj, oj, oj vad det börjar bli härlig vår just nu. Och vi är uppfyllda av det här med nytt hus och ny trädgård. Vi är dåliga på att träna och diskuterar mycket om att vi måste bli bättre. Men det är hela tiden något annat man vill göra. Det positiva är väl att det man vill göra alltid innebär att man rör sig, även om det inte kan jämföras med träning. Det är väldigt roligt med en trädgård har jag upptäckt. Jag är nog fortfarande inte speciellt förtjust i trädgårdsarbete, men jag gillar allt att gå runt här och kolla in vad som händer. Och jag trivs med att sitta i trädgården. Eller på verandan och titta ut över trädgården. Så småningom skall jag väl vänja mig och livet gå tillbaka till det helt vanliga. Men till dess går jag och njuter. Trots att jag inte tränar eller sköter mig själv så jättebra. Själen mår ganska bra just nu. Det här med hus och trädgård är något som gör att jobbet inte blir så aktuellt och jag går inte omkring och ältar saker alls. Det är mer att jag verkligen släpper jobbet nästan innan jag kommit utanför jobbets dörrar. Jag är en projektmänniska och nu ser jag till att hela tiden ha små projekt. I helgen byggde jag t.ex. ett blomsterbord. Det blev inte så superbra. Det GÖR skillnad att inte ha rätt saker. Och - får jag väl surt medge - kanske inte ha alla kunskaper som man behöver. Samtidigt så måste man göra saker för att lära sig. Resultatet blev ändå ett helt användbart blomsterbord som nu är placerat på plats. VI har så smala fönsterkarmar på andra våningen att det knappt går att ställa något i fönsterna så det var därför jag ville göra ett fönsterbord. Kanske jag gör ett till vid ett senare tillfälle. I källaren har jag också fyra begagnade stolar som jag skall gå på vid tillfälle. Sitsarna skall stoppas om och kläs om och stolarna skall målas svarta. Allt material finns på plats. Det känns tryggt att ha lite projekt på gång hela tiden. Undrar vad jag skall hitta efter stolarna. Något blir det säkert. Nu har vi dessutom en källare där jag kan ha verkstad.

Som ni märker händer det saker hela tiden. Det är så typiskt - att bli så fixerad så fort man har något nytt i livet. Men det är väl så vi är gjorda förmodar jag.