Ibland blir jag väldigt trött på informationssamhället. Eller, det jag blir trött på är väl snarare hur folk antar att information är detsamma som kunskap. Så är det inte - snarare är det så att det för att tolka information korrekt KRÄVS kunskap (olika mycket beroende på vad det är man skall tolka). Jag möter det främst när det handlar om sjukdomar - någons kompis (eller någon själv) har symptom x, kan det vara sjukdom y? Frågan i sig är väl inte så konstigt (klart att man vill bli frisk om man är sjuk), men när man får frågor av typen "magen är svullen, kan det vara gastrointestinal bleeding [obs. kardinaltecknet på att man tagit till sig information man inte begriper, att man endast kan referera till det på engelska trots att det rör sig om ett enkelt ord]?" och sedan på följdfrågan "varför tror du det, hur mår du i övrigt?" (har man en invärtes blödning lär man utöver en svullen mage må ganska skit, kräkas eller bajsa blod osv.) får svaret "jag misstänker att min kompis har reumatoid artrit, och gastrointestinal bleeding kan tydligen vara en komplikation till det", då blir jag lite trött. Man BEHÖVER INTE kunna koppla exakt varje symptom man någonsin upplevt till en viss sjukdom för att "få" ha den. Dessutom är jag jävligt misstänksam när det gäller tjejers förmåga att kunna beskriva huruvida deras magar är onormalt uppsvällda eller inte, speaking from years of experience. Ännu tröttare blir man när man på sitt svar "nej, svullen mage är nog inte det första tecknet på inre blödning om det inte finns andra symptom" får svaret "tack för svaret, men utgå inte från att jag är korkad". Jotack, det är precis vad jag tänker göra, om du fortsätter att ställa korkade frågor. Och jag bryr mig inte om att du är läkarstuderande - är du det och går omkring och diagnostiserar dina kompisar med svåra komplikationer till deras eventuella (ännu icke fastställda) sjukdomar, är du ännu mer korkad, och dessutom oansvarig. Se till att kompisen får tummen ur arslet och söker vård istället. (Jag är i och för sig medveten om att varje läkarstudent tycks måsta genomgå en period då vederbörande kan allt om allt, vet allt om allt och till varje pris måste låta alla få veta detta, och att det är en fas som brukar gå över, om inte annat så efter några ensamma journätter på akuten - men det betyder inte att jag måste gilla det.)

Vad fan hände med det sunda förnuftet?