Jag kan avslöja att jag var på fredagsgympan ikväll trots ryggen. Det var säkert inte jättebra, men säkert inte jättedåligt heller (källorna verkar vara överens om att inaktivitet inte är att rekommendera vid vare sig diskbråck eller det mer ospecifka "ryggskott"/akut lumbago). Det är klart att jag inte gör några topprestationer som det är nu; jag undviker steglåtsklassikern ner på alla fyra - upp på alla två och kicka - ner på alla fyra - osv. i tempo, mina rygglyft är de lägsta från marken som någonsin skådats, och jag försöker inte ens göra armhävningar på tårna (man behöver inte vara Einstein för att förstå att en så lång hävarm med mittpunkt precis i korsryggen inte är det bästa jag skulle kunna hitta på). Men löpningen går bra; hoppen går inte alltför illa de heller (undantaget telemarkshopp/utfallshopp då; de vägrar jag som det är nu), även om jag måste dämpa de allra största. Det är tungt för höger vad och lår, eftersom jag i egenskap av paretiskt miffo inte rullar på foten när jag går, utan "stampar" ned den respektive "rycker" upp den, och det är smått slitsamt även för vänster höft, som får bära mycket vikt p.g.a. den sneda ryggen. Men det går. Och jag är inte totalförstörd efteråt, det är faktisk rätt amazing (även om jag vet att jag fuskar). Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag skall vara lycklig över det jag har eller olycklig över det jag mist, dock; det är ömsom det ena, ömsom det andra, eller båda två på samma gång.

Låg en timme när jag kom hem, och tittade på Let's Dance. Kändes tämligen weird; ligger på dagen gör man i min värld bara när man är sjuk, typ. Apropå dansen tyckte jag att Tinas och Tobias shownummer var typ guld. Sjuuuukt coolt hopp upp på jurybordet där på slutet. Tobias whatever-his-name är en lysande koreograf, och det kom verkligen till synes här. Han påminner på det sättet en del om David Watson, som dansade sig till en andraplats med publikens älskling Anna Book i första säsongen av programmet - båda är bra på att göra koreografier som tar fram det bästa hos den de dansar med, något som är viktigare än man kan tro, i och med att det ju inte är proffdansarnas dansprestation som bedöms, utan deras inte så proffsiga partners. Det är dock inte så lätt alla gånger, tror jag, nog så svårt som att själv vara en duktig dansare. Det är väl egentligen i viss mån olika grenar, lite som att skådespela vs att regissera. Inte alla som är bra på det ena är bra på det andra. Hursomhelst, jag tyckte att Tina och Tobias var grymma, även om Tony och Annica inte gick av för hackor de heller.

Vore jag inte en sådan klumpkloss skulle jag vilja lära mig någon form av solodans; jazzdans eller något. Eller vad det nu kan finnas. Pardans verkar jättekul (jive och quickstep framför allt), men det kräver ju att man har en partner att öva med, och det är där det brukar skita sig. Ergo solodans för solokvistar.