Dagens schlagerkommentar: Jag antar att det var ofrånkomligt att Perrelli skulle vinna. Men personligen tyckte jag att hon var lite tråkig - proffsig och säker, men tråkig. Kanske FÖR proffsig och säker, helt enkelt? Jag gillade Rongedalbröderna (Jag har en känsla av att deras låt funkade mycket bättre live än i TV; de känns som givna favoriter på sommarens spelningar.) och BWO (Ingen är så fotogenique som Martin Rolinski. Man brukar säga om vissa människor att de älskar kameran; i hans fallvågar jag påstå att förhållandet är ömsesidigt.). Linda Bengtzings låt sög. Björn Gustafsson har varit askalas fram tills nu, när han i det närmaste gjorde bort sig. Nerverna? Luuk I like. Och hur skall kvällstidningarna nu undgå stopp i produktionen p.g.a. nyhetsbrist fram till ESC i Belgrad?

Träffade mormor för en fika på stan. Det var trevligt, om man bortser från smärre irritationsmoment som när hon skall betala mitt fika trots att jag sagt att jag skulle bjuda henne (jag är inte högavlönad, och hennes pension lär väl knappast vara hälften av vad jag har ... jag betalade givetvis både hennes fika och mitt), när hon nagelfar mitt utseende (nej, jag kommer inte att "börja borsta håret", jag borstar det även idag - för att sedan rufsa till det med vax, så att det skall hålla sig rufsigt resten av dagen), när hon skall bestämma vilken buss som är bäst för mig att åka hem med (jamen wtf ...) osv. Och hon kan verkligen göra den minsta sak till en jättegrej. Jag fasar inför utsikten att själv bli sådan (oddsen är mot mig; jag ser mammas utveckling allt eftersom hon åldras och jag tror att generna har STOR betydelse där). Summa summarum trevligt, dock. Hon klagade över att hon tyckte att det var svårt att handla kläder numera, och jag föreslog att vi skulle gå och shoppa någon dag. Det känns uppriktigt sagt betydligt enklare (och trevligare) än att bjuda hem/bli hembjuden enligt standardformulär 1A; vi umgås överhuvudtaget bättre på "neutral" mark. Jag vet att jag låter som världens hemskaste barnbarn (och mamma kommer garanterat att tycka att det var konstigt och/eller olämpligt att jag inte åkte hem till mormor och hälsade på istället för att träffa henne på stan), men just nu är det så det är. Det är inte detsamma som att jag inte älskar min mormor.

Apropå mamma så frågade jag mormor om det var som mamma antydde häromdagen, att hon ringer till mig på jobbet för att hon inte vågar ringa till mig hemma (jaha, det är ju stor skillnad på mig hemma och mig på jobbet?). Hon menade att hon gärna ringer mig på dagtid på jobbet för att hon vet att det är större chans att få tag i mig där (hon är, liksom mamma, bra på att ringa när jag är och tränar) och för att hon tyckte att det var bättre att ringa på dagen. Och jag hade ju sagt att det var OK att hon ringde mig på jobbet? Det har jag sagt, och det är OK (det är ju inte fråga om att hon vill sitta i telefon i timmar, och jag haroreglerad arbetstid och eget rum, så ingen störs). Och kommer att fortsätta vara OK. Det hela är dock ett bra exempel på hur saker och ting kan förändras när de passerar ett par mellanhänder ...

Köpte en skurkäpp i trä för att ha till rotationsövningar, och lyckades glömma den på bussen. Hoo-fucking-ray.