Imorgon är det After Work med jobbet - på det här stället betyder After Work att man går ut och käkar; italiensk buffé den här gången. Lagom ångestskapande, som alla sådana tillställningar: Äta ute, äta bland folk, försöka spela normal och umgås en hel kväll ... ja, allt det där. Under tiden på Institutet lyckades jag slingar mig undan de allra flesta efter-jobbet-tillställningar, men den här gången hade jag inte en chans; en av mina arbetskamrater fångade in mig i fikarummet, stack en penna i handen på mig och bokstavligt talat beordrade mig att skriva upp mig på listan. Och nog är jag bra på att ljuga, men inte så där, helt oförhappandes, så det var bara att skriva upp sig.

Någonstans irriterar det mig att jag skall ha så jobbigt med den här sortens situationer. Det borde ju vara roligt - de flesta av mina arbetskamrater är trevliga, och en kväll "i goda (arbets)vänners lag" med god mat skulle kunna vara hur opti som helst. Men när man vet att man måste sitta och vakta på sig för att man inte skall säga fel saker, skratta för mycket på fel ställe osv. osv. blir det just - jobbigt.

Hade tänkt ta upp det med Behandlare B i tisdags, men givetvis lyckades jag glömma bort det.