Workshop med ett gäng silverlera-tjejer fick starta dagen. Det är så himla avslappnande och trevligt. Testade lite olika saker och fick lite mer inspiration.
Tyvärr var jag tvungen att åka lite tidigare för att ta mig till kören. Det var dags för våran Bach-konsert. Vi skulle göra Magnificat i D-dur och det gick riktigt bra. Orkestern vi använde oss av var verkligen en riktigt bra en...och en fröjd att lyssna på.

Åkte förbi graven och tände ljus. Det var ett tag sedan jag var där nu. Det är så fint iordninggjort (öh...vilket jäkla ord...finns det ens???) och det känns bra. Jag är inte där alls lika ofta som förut. Av helt naturliga anledningar. Men det är som jag alltid har sagt - gravarna är till för dom levande...men ibland är det riktigt skönt att gå dit. När jag står där så är det som att tiden har stått still på nåt vis. Det är bara han och jag. Precis som från början när jag stod där och bad honom om hjälp med olika saker. Känslan är så sårbar, så liten blir jag mitt i min stora värld. För en stund.

Imorgon är det dags för jobb igen. Hå och hej.
Men efter jobbet väntar något skooooj. Det är dags för första delen av min japanska paketinslagningskurs... :o)