I söndags kväll hände det som absolut inte får hända. När jag skulle logga in för femtielfte gången möttes jag bara av ett meddelande från Microsoft om att datorn ville ha en kod. Den var inte så svår att hitta, det sitter en etikett ovanpå med en massa jobbiga bokstäver och siffror (8:or och B:n, 5:or och S osv). Nu var det bara det att XP inte godkände denna kod. Hoppsan, då är det inte mycket annat än att ringa supporten

Kvinnan från Microsoft trodde mig verkligen inte när jag bedyrade att jag inte gjort något konstigt, men det hade jag verkligen inte. Vad som hade hänt den veckan var att det fanns automatiska nedladdningar och så hade jag laddat ner ett konverteringsprogram för att kunna läsa dokument i word 2007 från Microsoft, men detta var flera dagar innan detta inträffade. Supportkvinnan bad mig ringa datortillverkaren.

Hempc leverantören visade sig ha telefonsupport till kl 22 och vid det här laget återstod det tio minuter, så jag ringde och fick hjälp. Tyvärr innebar det att jag var tvungen att installera om "skiten" (ursäkta) och trots lotsning till felsäkert läge så försvann allt mitt tålamod när musen slutade fungera. Jag orkade inte fundera på hur jag skulle kopiera över saker som adressbok och mail, så det var bara att formatera om alltihopa och låta allt som fanns på C: fara in i himlen för evighet, amen.

Och givetvis är jag lika dålig som de flesta att ta backuper. Alla foton har jag på skiva, men mina dokument sedan drygt två år försvann. Skolarbete finns på USB och skolwebkatalog, så lite förståndig är jag i alla fall. Men krångel som att skaffa nya digitala signaturer, komma ihåg lösenord och inloggningar, hitta de två epostadresser som jag inte för närvarande har en aning om var jag har uppgifterna till, sånt får jag stå ut med. Rätt åt mig.

Jag blev i alla fall den lokala datorbutikens bästa ? kund i går, när jag klev in och köpte en extern hårddisk och två USB till, utan diskussioner eller övertalningar ;O) Man lär sig ibland.