Chefen ringde för ett par timmar sedan för att berätta att man påträffat den saknade kollegan på huvudkontoret. Det tog ett par dagar innan slutlig identifiering var gjord så att sfären utanför familjen också kunde meddelas. Han hade valt att ta sitt liv genom att drunkna vid en av alla Stockholms kajer. Jag försökte hitta någon tidningsnotis om det hela på nätet, men har inte gjort det ännu. Det är väl inte alltid sådant är nyheter, helt enkelt. Min reaktion är att det är skönt att vi äntligen fått veta vad som hänt. Två och en halv vecka hann gå och för hans anhöriga måste det ha varit fruktansvärt. Det verkade så elakt att göra på det sättet, särskilt med tanke på den omtanke som han visade i arbetet med att skriva instruktioner till sina kollegor. Okej Petrus, du var en pain-in-the-ass många gånger, men vi är många som ändå kommer att minnas dig med värme.