Kan man bli så trött på sitt arbete att man går dit, bokstavligen städar bort sig och sedan bara försvinner? Kan man bli så trött på sitt arbete utan att också bli trött på livet och försvinna även från det?

Vi har en kollega på huvudkontoret som tycks ha gjort just det. Han som alltid haft en sådan oreda på sitt rum att han det sista halvåret även behövt ta till utrymmet i rummet bredvid. Han som skulle kunnat heta Petrus i sin egenskap av klippa, men lika gärna Proppen eller Petnoga i de fall det tog över och blev överdrivet långdraget. Denne Petrus har haft stor betydelse för mitt arbete och andra kollegor de senaste tre åren, så även på vårt kontor uppstod en chock när det i måndags uppdagades att han var borta, även om det geografiskt är en bit ifrån. Denne man tillbringade alldeles för många timmar på jobbet, både semestrar och helger kunde brytas av något viktigt, och i söndags var han där för sista gången. Jag skriver sista, för i min sinnevärld så har man tagit farväl när man skriver "hej då" på tavlan utanför sitt rum, har städat sitt skrivbord för första gången på tjugo år och skrivit instruktioner till nya ärenden och till och med kastat sina knäckebröd i matskåpet. Guldklockan efter 30 år i statlig tjänst lämnades kvar plus andra jobb-attiraljer. Han kommer inte tillbaks mer, men kommer vi någonsin att få veta vad som hände? Som en kollega sa: "Petrus är så oerhört intelligent, vi kommer aldrig att hitta honom, oavsett om det är Hawaii eller Himlen som är hans nuvarande destination." Jag är benägen att hålla med, men känner oerhörd sympati för hans familj. Han levde ensam såvitt vi vet, men besökte ofta sitt syskon när han var hos oss på vårt kontor.

På vårt jobb är detta nu ett personalärende, tills vidare antar jag att han har olovlig frånvaro. Krissamtal har ägt rum med hans närmaste kollegor, men det kommer att behövas i framtiden också, om vi inte får veta hans öde. Försvinnandet i sak är ett polisärende som hans familj har hand om. En del dagar är inte som andra.

Han hade ofta ojämnt humör och vi var ganska många som fick en och annan avhyvling, rättvis eller inte. Efter semestern upplevde dock folk honom som harmonisk - i backspegeln ett tydligt tecken på att en person "bestämt sig", men när det äger rum är alla bara lättade över att ha fått tillbaks en vanlig, glad och trevlig kollega...