Om gårdagen var en helt vanlig dag så kan man inte lägga den här dagen i samma kategori. Det här har varit en märklig dag. En dag som i grunden varit bra men ändå kryddats med lite beska. Jag hade tagit ledigt idag för att kunna träffa ett par personer på kommunen för att diskutera eventuella framtida uppdrag för min del. Jag skulle inte vara där förrän kl 15.00 men med ett jobb långt bort så innebär det ett krav på ledighet. Passade givetvis på att pricka in några ärenden samtidigt lite fiffigt sådär. Morgonens flummiga start hejdades 8.35 av ett mobilsamtal vars syfte var att efterlysa mig. Tydligen borde jag ha infunnit mig i kommunens trånga korridorer redan klockan 8.15. Men tro mig - hade jag hört den tiden passera min hjärna hade den registrerat det. Hur som helst så utbröt ett kaos här när jag snabbt skulle få mig själv i nån slags respektabel ordning. Jag skulle trots allt få dom att inse vilken klippa jag är när det handlar om att ta hand om barn och ungdomar. *skrattar*

Mötet gick över förväntan och jag kan tänka mig att det inte dröjer speciellt länge innan det första uppdraget kommer. Först ska dom bara kolla i registret så jag inte ha några läskiga skelett i garderoben. Det finns nog inga begränsningar på hur mycket man kan göra om man bara vill. Men en sak i taget nu... :o)
Jag känner verkligen att jag är på väg att skapa en oerhört bra tillvaro för mig själv. Ett liv är på väg att formas till det bästa och jag bara rullar med i fartvinden för att nyfiket se vad som ska hända längs vägen. Ohyggligt spännande!

Försenad till nästa möte ilade jag iväg med min fina bil - insåg att hon passerade 15 000 mil och det är dags att beställa tid för service. Suck.
Precis när jag var redo att åka hem igen så kom ett sms. En av mina vänner tyckte att ett sms med innehållet: "Bröllop 23 aug. Kram." skulle räcka för att skicka iväg. Fick givetvis kasta mig på telefonen och undersöka om det handlade om en utlandsvigsel eller om jag faktiskt förväntades närvara. Jodå..det väntades närvaro och ett ordentligt kort skulle komma i posten. Det var bara en koll om jag kunde komma den tänkta dagen eftersom min närvaro var viktig. Ett bryggbröllop i all enkelhet hemma hos några som bor här i samma lilla samhälle som jag. Enkelt och bra. Tur - behöver inte skriva ett tal  - för det vill de inte ha några.

Hann bara hämta mig från bröllopspratet när en kollega till mig ringer och informerar om något väääldigt avgörande som händer på mitt jobb inom kort. Väntat. Men ändå inte. Det kändes som att någon släppte en atombomb omkring mig och alla försvann utom jag. Riktigt vad det här nu innebär vet vi inte ännu - men det visar sig. En sak är säker och det är att det kommer bli till det bättre för mig.

Tränade powerplate och njöt av att kunna åka dit i shorts och linne. Ljuvliga värme. Så länge som den inte är tryckande.

Mamma ringde och berättade att den körgrej vi skulle vara med på i november inte blir nåt för våran del. Nåt hade blivit knas med bokningarna för tre pers i deras kör och då hoppar jag och mina föräldrar av såklart. Trist - det hade varit roligt. Hon hade också ett trist skvaller att komma med då en av mina vänner blivit uppsagd med omedelbar verkan. Vad tusan kan han ha gjort då?? Och om han hade knapert innan - hur ska det nu bli? Med barnen och allt.
Konstaterade snabbt att jag inte kan göra nåt åt den saken. Men det kan inte hjälpas att tankarna snurrar.

Kände att jag var tvungen att göra nåt för att inte fastna i alla dagens intryck - så jag grep tag i den lilla räfsan och gick bärsärk i trädgården. Jag tog det värsta och passade på att fixa med dammen. Nu är fontänen igång och det är med glädje jag tittar ut.
En växt som jag speciellt kan rekommendera om man söker efter en perenn som ska täcka en stor yta är: lammöra En jättefin växt med ludna gosiga blad med en oooooooerhört stark överlevnadsvilja. De som planerade och planterade mina växter tyckte att jag skulle ha några såna. Tror inte dom riktigt tänkte sig att jag skulle få en hel matta av små lammisar. Så ikväll räddade jag pioner och annat från de ludna skapelserna. Och såna rötter dom hade. Fantastiskt :o)

In. Duschade. Värmde bra mat. Satte mig med morgonrocken på i soffan och kände att det var riktigt härligt med fredag. En sån dag. En sån märklig rackarns dag.

Yrsel, trötthet och lite knasigt mående har härjat i mig i några dagar men nu börjar det mesta ge sig...
Jag känner mig övertygad om att det blev helt fel i systemet när jag en helg bara slappnade av och fick massage och allt möjligt. Det är farligt att slappna av :o)

Tränar upp mig själv (läs: arslet) inför dödsloppet jag ska göra den 7/6. Om jag känner mig lite öm i baken nu så är det inget emot vad jag kommer att göra den 8:e juni. Ska införskaffa lite silikonsadel och så för att inte avlida totalt. Det gäller att jobba upp ett jävlaranamma också för att inte smälla av. Helt övertygad om det. Men skam den som ger sig utan att ens ha provat - jag ska dit och trampa cykel som om jag aldrig gjort annat :o)
Vi har iaf fått en tidig start och det innebär att vi har 9 timmar på oss till näst sista kontrollen innan dom plockar oss av banan. Klarar vi inte det så är jag böjd att inse att det nog är bäst om vi bryter loppet. *skrattar*

Jag återkommer med framtidsprognos efter mitt testlopp på sisådär 5 mil om ett par veckor...

****

I morgon ska jag till kommunhuset för mitt möte. Jag hoppas det blir ett bra sånt...för jag vill så gärna att det ska kännas bra där. Speciellt med tanke på att jag har tänkt skaffa mig lite uppdrag hos dom. Men vi får välan se... :o)

Först ska jag jobba färdigt idag, ha körövning och sova en stund i min säng....

En liten uppdatering från dammen:

Jobbsituation = oförändrad. Har dock ett inbokat möte med kommunen nästa vecka om att komma igång med mina uppdrag som kontakt-/stödperson

Egna företaget = Hemsidan verkligen på gång...små detaljer som ska justeras. Har sålt min första beställda ring :o) Var på kurs i emaljering av silverlera förra helgen och det var en riktig höjdare. Jag ääälskar att lära mig nya saker som utvecklar mitt skapande.

Idag har jag haft en riktigt härlig dag. Tvätt har hängts ut på altanen, fixat med fiskarna, kastat saker till återvinningen, gjort klart 35 inbjudningskort (med glitter och fjädrar) till en slottsfest vi ska ha med kören och postat dom. Vandrade runt lite i den våriga trädgården och plockade in 14 söta blad i olika storlekar som jag nu är i full gång med att göra silversmycken av. Lager på lager målas dom och till slut blir det vackra blad som man kan variera lite. Några ska jag oxidera, andra ska emaljeras och de minsta kommer att bli till dekorationer till andra projekt.
Tänk om jag bara fick hålla på med sånt här hela tiden!! :o)

Imorgon är det dags för min och svägerskans årliga besök till Sandvik Gård. Japp...SPA-dags mina vänner... :o)
Jag ska verkligen bara njuta av lugnet, stillheten och massage. Det brukar inte vara några som helst problem att stänga ute världen när jag är där.
Och vad kan gå fel - jag har ju t o m en ny fin baddräkt *skrattar*

På återläsande!!

Tittade på nätet i eftermiddags om det till äventyrs skulle finnas tid för att besiktiga min bil. Döm om min förvåning när det fanns en tid som passade exakt! Hon gick igenom utan anmärkning (som förväntat med tanke på förbesiktningen för några veckor sedan) och jag åkte glad därifrån. Ett år till nästa gång. Jag gillar INTE bilprovningen.
Åkte hem i solen medan jag lyssnade på näst sista skivan av Stig Larssons Män som hatar kvinnor. Tur att pappa har alla böckerna så jag får fortsätta lyssna...oerhört bra! Åt middag medan jag tittade på lite nyheter och sen tog jag ut cykeln. Jag hade för avsikt att ta mig runt den uppmätta sträckan på 1.3 mil som jag testade med bilen igår - men riktigt så långt hann jag inte. Den del av kroppen som var närmast sadeln hotade med att hoppa av cykeln om jag inte styrde kosan hemöver. Så jag lydde - för utan den kroppsdelen skulle jag nog se bra rolig ut. Men det är bara på´t igen om ett par dagar. :o)

När jag kom hem hade solen ännu inte hunnit gå ner. En dusch och lite silverskapande väntar nu innan kvällen är helt över.

Matade in månadens räkningar...hrm...vilken rolig månad det här är. Inte.

Så kom den till slut...vårvärmen som gör att man bara vill slå upp dörrar och fönster...
Har haft tonårsbesök i helgen av min regelbundna gäst (eller min "bonusdotter" som hon själv ser sig som, vilket jag inte motsäger mig...) och vi har tagit det lugnt och slöat ikapp i soffan. I lördags tvättade och oljade jag min cykel på eftermiddagen när solen strålade varmt och det inspirerade även till dammsugning och våttorkning av alla golv. Hennes hår färgades och mat kom på bordet. Vilken ynnest det är att ha människor omkring sig som både ger energi och utrymme till återhämtning.
Vi hyrde Hairspray igår kväll och det var en riktigt bra musikalfilm tyckte vi båda. Resten av kvällen insöp vi diverse filmer blandat med sömn på soffan.

Den obligatoriska pannkaksstekningen inträffade i eftermiddags och sen tog jag henne till norrlandsbussen.
Nu har jag diskat och gjort goda färsrullar med fetaost, oliver, rödlök som jag rullade in i bacon. Brynte på och lät de gå färdigt i ugnen. Kalasgott!

Efter lite företagsfixande väntar snart en stund i soffan innan det är dags att förbereda för morgondagen då det är dags att studsa upp före tuppen igen.

Megatrött går jag nu in i helgens härliga dagar. Jag är slut. Jag måste byta jobb. Igår.

Det var längesen jag kände av ångest-värk i bröst och mage. Den har hittat tillbaks. Den är INTE välkommen.

Nu har jag använt bokföringsprogrammet för första gången och fört in 22 verifikat alldeles själv - med liiiite hjälp från papsen. Riktigt roligt!
Nåt som är ännu roligare är att version 2 av hemsidan som jag fick till påseende idag är mycket bättre. Behöver jag säga att den mer ser ut som den skiss jag gav dom från början....hehe...
Nu känns det bättre på den fronten igen och jag börjar se lite ljus i tunneln.

22 verifikat
Fatta!?

Att vakna av sig själv klockan 5.50 när man lagt sig för sent och missat att ställa klockan (som borde stått på 5.45) är en lycka!
Idag blir det ingen trisslott!

Började lite senare idag så jag behövde inte vakna förrän klockan 7. Snoozade längre än jag borde, men hann ändå hänga tvätten, sätta igång en ny maskin, steka iordning lunchlåda och dusch och lite sånt där som kan vara lite bra att göra....

Fasanerna lever rövare på morgonarna men dom är så vackra så det är helt okej. Deras ljud går inte att ta miste på....
Härom dagen var det en ståtlig herre som spatserade runt och drack ur min damm. Som sällskap hade han en annan likadan pippi men den var helt totalt kolsvart!?! Har jag aldrig sett förr... Honorna är ju bruna (och har aldrig visat sig hos mig f ö) men vad det där var för variant har jag ingen koll på.

Helgen har varit lugn. I lördags fikade jag i stan med några tjejer och innan jag kom hem hade jag mellanlandat i en soffa hos en av tjejerna och vi surrade så mycket så timmarna gick. Handlade och gjorde ett annat ärende innan jag sent på kvällen intog soffan. Tittade på körslaget och ännu en vecka blev resutatet som jag ville :o) Det är ett riktigt roligt program tycker jag.

Nu har jag levt 7 veckor med min nya livsföring (med några undantag - Lakritspucken ÄR som den var förr ;o) ) och har inte brytt mig så mycket vågen. Högsta prio har legat på att må bra och att hitta ett nytt sätt att leva. Men imorse kollade jag av med den svarta platta mojängen i badrummet och 8 kg har försvunnit. Det känns riktigt bra!!

Stressnivån i min kropp är under all kritik och över allt som kan kallas lämpligt. Men jag är övertygad om att det kommer att förändras inom en inte allt för lång framtid. Det är bara JAG som kan göra nåt åt situationen. Och för att nå dit man vill måste man ibland ta beslut som kan vara läskiga och kanske inte helt bekväma.

Solen skiner ute och det ser trevligt ut. Blir nog en liten prommis på lunchen.

Att min hemsida borde bli klar snart är inte bara en önskan utan ett MÅSTE. Igår kom ett förslag (efter lite påtryckning).
Företaget har haft mina uppgifter så oerhört länge så det är skamligt att kalla sig professionell och samtidigt leverera nåt så amatörmässigt. Idag möts han av ett vändande mail med en dryg A4-sida med kommentarer och kritik. Positiv och negativ.

Jag säger som min man ofta sa: Fan - allt ska man göra själv!

Vad brinner jag för?
Varför gör jag så mycket jag inte vill?
Varför ägnar jag så mycket tid till ett jobb som tar så oerhört mycket mer än det ger?

Igår gick ett mail iväg till kommunen att jag står till förfogande vad beträffar arbete som t ex stödperson. Det är dags att ta tag i situationen och börja hitta hem. Hem dit där jag ska vara för att må bra. Och att må bra innebär inte att ha ångest och bli förbannad varvat med så stor irritation att jag får panik över att vara i min egen närhet. Att vara så trött på en situation så det kryper i skinnet och tankarna går till Falling Down.

En frustration så stor att saker omkring blir lidande. Saker jag verkligen VILL göra blir liggande för det finns ingen ork.

Men....jag har kommit till en punkt nu när det handlar om att leva eller överleva. Och det sistnämnda vill jag bara göra om det handlar om olyckor. I annat fall vill jag LEVA. Och det gör jag inte just nu. Jag har gett mig själv tid fram till början av hösten. Till dess ska jag ha lite mer koll på vad som är nästa steg för mig. Och som sagt...jag har redan börjat gå lite långsamt åt rätt håll.
Tidsbegränsningen gör att jag orkar ta mig hit varje dag. Det finns ett slut. Och en början på något nytt.

Gör jag inte nåt drastiskt med min livssituation SNART så kommer jag att behöva tvångsomhändertas och omyndigförklaras.

Vilken befrielse det är att fylla bilen med papper, kartonger och tomma förpackningar och bara proppar containrarna fulla innan man glad i hågen vänder hem igen...
Ännu bättre hade det varit om dom inte redan hade varit fullproppade innan jag ens hunnit fram - men den som tror att jag tänker vända hem och fylla huset med ovan nämnda artiklar tror FEL. Kan dom inte tömma så ofta som det krävs så får dom plocka kartonger på utsidan av containrarna. Det bär mig emot - men som sagt. Våga Vägra Vända hem med långnäsa!

Nu tror jag att jag har nordens (om inte världens) renaste skrivbord 
Hallen däremot kan inte kvala in i nåt annat TV-program än Rent Hus. Hujedamej va många kartonger det blir när man köper en bokhylla och 2 hurtsar på det stora inredningsföretaget. Men planeringen är att jag ska åka iväg med återvinning imorgon bitti när jag åker till träningen. Börjar lite senare imorgon - i gengäld så är jag inte hemma förrän tidigast 19.15 när jag har ett sånt pass.
Att komma hem till en sån hall gör att den lilla energi som finns kvar efter dagens arbete rinner iväg fortare än en glass i öknen. Och så kan jag ju inte ha det, minsann.

Nu börjar verkligen mitt arbetsrum hitta sitt slutgiltiga format. Det som är lite jobbigt är att jag nu har fått en liten idé om att jag ska tapetsera om eller måla väggarna härinne. Men jag tror jag tar och blockerar dom tankarna så länge, spar dom på en jättefin lista att plocka fram till hösten eller nån annan dag när jag tycker att jag har tid över... *skrattar* Dessutom står jag inte UUUT med tanken på att röra till det härinne nu när jag äntligen fått alla möbler och papper på plats. Ibland liksom häpnar jag över mina egna fiffiga små idéer och lösningar....hahaha...små detaljer som underlättar mycket men som har tagit ååååår att komma på.

Idag flyttade jag en tavla (John Cleese "Ministry of silly walks") och tänkte: Ja..nu flyttar jag den här också.... Men sen kom jag på att den faktiskt redan flyttat en gång. Från sovrummet - där det istället nu är en vinröd fondvägg. Hrm..tiden rinner onekligen iväg och förändringarna här hemma under dom här senaste åren har varit många inser jag... Ändringar uppkomna av min egen önskan och som jag gjort i ett naturligt förlopp utan tanke på att förhala eller forcera. Lugnt och tryggt känns det.

Nu är snart nyheterna slut och det är dags att återvända till Wallander. Tog mig en paus med lite grädde, hallon och surfande medan reklamen passerar av/för sig själv därute i dumburken. Det tragiska är att efter bara några sekunders lyssnande på en reklamsnutt vet jag direkt vad det handlar om. Jag är en van reklamlyssnare - tittar väldigt sällan eftersom jag inte ofta har ro i kroppen att befinna mig i TV-soffan.

Trevlig måndag på er!

Nä hörrni - den här soliga dagen tänker jag sätta mig i min bil och åka och äta upp fötterna på en liten tjej som såg dagens ljus för 7 veckor sen....det är mycket mer intressant än att åka till tippen med kartonger just nu!
Trevlig helg på er!

Sådärja...då har jag tillbringat 2½ timme av mitt liv sittandes i en soffa på Volvo....
De tyckte att min pärla behövde nya bakbromsar. Och nåt sånt säger jag inte emot.
Såg framför mig hur det skulle kosta tusentals kronor, men det var ändå överkomligt - och föredömligt nog så delar dom ju alltid upp allt på 4 månader räntefritt. *gillar*

Den vecka som är min första heltidsvecka är minimerad till 3 dagar. Det gör absolut ingenting :)
Jag måste vara ledig för att fixa lite med bilen imorgon. Skulle gjort det förrförra veckan på min lediga dag - men då bytte chefen mina dagar. Jag ska besiktiga henne snart och hon ska få göra en liten koll på Volvo innan. Skönt. Då slipper man stå helt med hjärtat i halsgropen på den där hemska bilprovningen. De är snälla där - det är inte så att jag inte har bra erfarenheter därifrån - men det känns ändå som att jag nästan ska bli förbjuden att köra hem....eller att dom ska hitta nåt olämpligt i min bil. Nojjig? Jag? Näääää

Jag tuggar vidare på min lchf-kost och mår bra. Jag håller mig mätt mellan målen precis som det är tänkt och jag har inte ätit en endaste godis alls under påsk. Fick ett superägg av chefen med all den godaste choklad jag kan tänka mig, men den fick lillebror. Jag stod där med ägget i handen i köket därhemma och sa högt till mig själv: Du ÄR större än det där påskägget. Du HAR mer kontroll över ditt liv än det. *skrattar* Men faktum är att jag egentligen inte är speciellt sugen alls. Det är bara när det börjar närma sig mat-dags som jag känner att jag skulle vilja ha nåt - men jag är inte ens på vippen att ta nåt annat än det jag vill ha. Saker och ting ser bara godare ut just för stunden. Men inget jag vill "besudla" min kropp med.
Jag fascineras fortfarande över att det fungerar så här. Men...ingenting tas för givet. Jag är alltid på min vakt och ser oftast till att förekomma situationer som kan uppstå.

Var hos lillebror i helgen och firade påsk. Vi bowlade, såg på bio, åt goda middagar och hade trevligt. Annandagen var vi hemma och pappa gjorde storkok av bra mat som lätt kan frysas och tas med till jobbet (det var av egen nyfikenhet på dom olika biffarna snarare än kokhjälp till dotter som var det primära- de lever på samma kost som jag) och mamma och jag städade lite och möblerade om i mitt arbetsrum.
Imorgon tror jag att det får bli ett litet besök till IKEA. Behöver en bokhylla i arbetsrummet. Eller så sitter jag och surfar och letar rätt på nåt innan jag ger mig ut på hylljakt.

Inatt var jag i Japan. Jag var där för att hälsa på i något sammanhang jag inte riktigt minns nu. Men jag fick veta en massa heta saker om landets säregenheter. Bland annat så får man inte hur som helst importera mat till Japan. Har man med sig mat till det landet måste man deklararera det ordentligt och även den man bjuder på maten måste ta med det i sin självdeklaration.
Jag spelade nån slags tennis med pingisbollar tillsammans med några som liknade minisumobrottare. Jisses va jag var smidig...kastade mig efter bollarna (som mer såg ut som svarta tefat i formen) som en graciös svala.

Sen blev det lite värre...jag skulle köra bil i denna enormt stora stad. Helt plötsligt insåg jag att jag var ute och körde på ett spår. Som om jag vore en spårvagn. Det gick skenor åt alla håll och jag insåg ju att det inte skulle gå väl med mig om jag mötte tågen som kom från öst och väst. Så jag gjorde en jättehastig sväng och liksom vräkte ut bilen till vänster och ramlade ner på en betongavsats. Där jobbade det personal som skötte spårvagnarna. De ojade sig och tittade på min bil. Den var helt demolerad under efter mötet med spåren och bilen skulle bli helt obrukbar en längre tid. Och jag som skulle flyga hem med den när veckan var slut...?
Jag blev hånad av några japaner när jag till slut lyckats komma mig därifrån med blixtens hastighet givetvis(!) och jag förklarade på engelska att den här stan är hur stor som helst. I Sverige är vi bara 9 miljoner människor och då skrattade alla åt mig. Jag fick iaf förklarat att vi inte är vana att köra med så mycket trafik. Det skulle vara min ursäkt till att inte se att jag åkte in i ett spårvagnsområde...

Medan jag ivrigt förklarade på min bästaste engelska vaknade jag av att jag högt och tydligt läste lusen av dom....hahahaha....vart kommer allt ifrån...????

Tänk att man kan bli så himla glad för att hitta en påse med Vermikulit på den lokala blomsterhandlaren.

Jag ska inte ha den till blommor eller frön utan den ska användas i min skaparugn. Man lägger upp en liten hög och så kan man lägga vissa smycken lite fint där i högen. Sånt som inte är platt och så - och som man inte heller vill ska BLI platt eller skevt när silvret hettas upp till AJAJAJ-temperatur. Jag har frågat på diverse blomsteraffärer utan att hitta nån. Men nu så!

Idag var sista dagen för mig att jobba färre timmar...imorgon går min sjukskrivning ut så nästa vecka sätter allvaret igång. Nu har jag ju sån tur att annandag påsk förkortar veckan med en dag. Jag har inte jobbat heltid sen den 17 november 2004 så det här känns väldigt märkligt. Det är inte utan att jag har lite ångest över det här. Det måste bara fungera nu. Jag orkar inte nåt annat. Backat har jag gjort tillräckligt under dom här åren så nu får det vara nog. Det blir säkert jättebra - men njaaaaä - helt övertygad är jag inte. Det är lite för mycket nu. Men men..det spelar ingen roll när det är dags att gå upp i tid - kommer alltid vara förknippat med ångest. Men det är faktiskt för rörigt på jobbet nu egentligen. Tur det finns semesterdagar... :o)

Ikväll skulle jag egentligen gått steg 2 i den roliga paketinslagningen. Men det kom ingen kallelse så jag ringde dit imorse (tydligen fick någon till förra kursen kallelsen samma dag, därför har jag inte ringt förut) och min anmälan hade tappats bort och kursen var full. Jag log lite för mig själv - passade mig jättebra. Jag slutade klockan 15 idag och hade inte den minsta lust egentligen att komma hem klockan 22.30. Så jag bokades in i april istället.
Så nu är jag i begrepp att laga lite mat och sen blir det städa, tvätta och greja lite. Åker till lillebror i påsk tillsammans med mina föräldrar och det går inte för sig att lämna huset i nåt annat skick än perfekt. För jag orkar INTE städa mer på min lediga måndag än vad jag gör nu, och i morgon jobbar jag. Så de´så! *tassar iväg till köket och den väntande köttfärsen*